Här sitter jag i min ensamhet, familjen är på någon slags klassdag. Det är ganska skönt att slippa dom i 2 timmar, lugnt och skönt!

Jag måste vara sjuk i huvudet. Men ja, nu har jag iaf bestämt mig efter många om och men. Jag är 18 och myndig så nu är det dags. Jag vågar inte egentligen men jag måste. Jag måste för att jag vill. Jag vill det så gärna så nu måste jag lösa det här. Jag ska hitta honom, ta reda på vart han bor och hur han mår, vad han gör och om han ens kommer ihåg mig. Jag vet inte hur eller när men jag ska hitta honom. Han är ju trotts allt en del av mig fast att han inte finns i mitt liv. Det finns en massa frågor jag vill ha svar på, men jag kommer garanterat inte få svar på alla, hur gärna jag än vill. Men det skulle vara kul att få reda på någonting iaf. Nu ska jag sluta deppa och göra ngt åt saken.